Dag 11: Platser i hjärtat

Det blev en väldigt speciell situation när vår äldsta dotter föddes. Maria var svårt sjuk i havandeskapsförgiftning och när sen Ida kom var hon två månader för tidigt och jag kastades hastigt in i ett dubbelt föräldraskap den första tiden eftersom Maria var för sjuk att ta hand om något annat än sig själv. Jag blev både Pappa och Mamma. En så kallad Mappa :) Många tänker att det var väl jättejobbigt och visst var det väl det på sitt sätt men jag fick väldigt speciella band till den lilla som kanske inte är så vanligt att man får som Pappa. Nu har hon växt till sig och är en frisk och kry och framförallt en smart 6 åring.

När vi fick veta förra sommaren att vi väntade en liten "skrutt" till blev vi naturligtvis väldgt glada bägge två. Sen var oron stor eftersom vi tvingades ta olika prover för att se att allt var ok. Mest stressande för min fru. Jag själv började oroa mig för något som ingen sagt att man skulle kunna tänka eller känna. Jag hade en dotter redan som jag avgudar och älskar över allt annat på jorden. Om jag nu får ett till barn, hur ska jag kunna älska det lika mycket? Kommer jag inte älska det lika mycket eller måste jag älska Ida mindre för att älska den nya lika mycket? Fåniga tankar kan man tycka men jag kände verkligen så.

Jag växte som människa när vi fick Ida och hon fick för alltid en stor plats i mitt hjärta. När Lisa kom grät jag samma glädjetårar. Och jag växte banne mig som människa en gång till och då blev det solklart för mig. Det var ju så det var. När man växer som människa växer naturligtvis hjärtat sig större också. Så nu har jag två små tjejer som jag älskar lika mycket och bägge har plats bredvid varandra i mitt hjärta :)