Denna julafton tillbringade familjen i Skövde med Marias släkt. Det var absolut mysigt även om jag verkligen saknade mor och far och bröder. Får ju träffa dem i morgon. Barnen trivdes och då är jag nöjd. De och frugan är absolut viktigast för mig. Ida har ett sånt makalöst tålamod. Väntan på julafton var lång och när så tomten stel och sliten(full?) stövlade in var klockan närmare 18.00. Idas längtan efter tomten eller snarare paketen fick sig en rejäl match mot rädslan för tomtens ohyggliga uppenbarelse. Inte trodde man att någon så snäll kunde vara så skrämmande. Hon kramade krampaktigt min hand och handsvetten blev så uppenbart tydlig att jag trodde hon skulle svimma men gömd bakom pappas breda bak, framsläpad, sträckte hon till slut fram en hand och tog emot paketet.
Finns få saker som kan göra en förälder så glad som att se den glittrande glädjen i sina barns ögon vid ögonblick som när de får öppna sina paket och hittar saker som dom önskat sig under pappren och snören.
God fortsättning på julen alla <3