Bakdag

Har precis bakat kokosdrömmar med Ida. Och nu har hon åkt på simskola med sin Mamma, hohoho :) Undrar om hon märker att det försvunnit några stycken, ca 10-12 stycken typ, oups!

Orka...

...gäller det ju att göra om man ska få något gjort. Idag är det inte en sådan dag. Som jag orkar få saker gjort alltså. Det finns massor av saker att göra men orken och viljan håller sig gömda i någon håla i skogen eller nått. Typiskt!

Trött? Inte värst!

Hade lagt lilltjejen i sängen med förhoppning att hon skulle vilja sova. Hon skrek åtminstone inte så jag gick och kikade i dörröppningen för att kolla om hon sov. Tydligen inte!

Hej igen!

Målet att försöka hålla bloggen uppdaterad dagligen blev ju ganska snabbt fail. Det har varit en rätt så hektisk period då både min mor, bror och fru har opererat sig. I samtliga fall har utfallet varit lyckat vilket är otroligt skönt och det allra viktigaste för mig. Den här bloggen glömdes väl mer eller mindre bort i villervallan. Sen spelar det mindre roll eftersom den är ett projekt för att jag själv skall kunna skriva av mig. Behovet kanske egentligen har funnits men orken och lusten att sätta sig och skriva här har inte funnits när det har blivit en lugn stund. Nu börjar det mer och mer gå tillbaka till det vanliga och lusten att skriva infann sig plötsligt. Därför sitter jag här och skriver en massa nonsens :)

Räknar inte med att uppdatera här dagligen men kanske oftare än en gång var tredje vecka. Och nu skrek lillfisen, slut på rast och vila...

Dag 24: Strumpmonstret!

I vårt hus bor det ett monster! Det är ett monster som smyger sig på mina barn. Tar deras ena strumpa och sen försvinner med den utan att visa sig mer. Kvar blir en massa udda strumpor och ett barn med en varm fot och en kall. Jag får nog ge mig ut på monsterjakt!

Dag 22: Nervöst

Idag Tisdag genomgår min fru en magoperation och även om man är säker på att hon är i goda händer och att allt ska gå bra så kan man inte låta bli att oroa sig en gnutta i alla fall. Dessutom så opererar min mor benet idag. Så jag har alltså dubbel anledning att känna viss oro. Kan inte göra annat än att hålla tummarna för att allt ska gå bra. Hatar verkligen situationer som man vill kunna påverka i positiv bemärkelse men inte kan göra annat än stå vid sidan av. Suck! Bara att vänta och hoppas på det bästa.

Dag 18: När två små finner varandra

Idag var det för årstiden rätt kallt i morse. Ett par minusgrader. Dagens promenad blev därför kort, bara till skolan och tillbaka. När jag sen hämtade Ida var det riktigt skönt. Vi stannade vid en lekpark på vägen hem. Lisa gungade en stund men höll på att somna så det fick bli vagnen för henne.

Igår skedde ett litet genombrott, eller vad man kan kalla det, för stora tjejen. Hon har varit väldigt pappig sen jag blev föräldraledig men igår ville hon ha med sig en kompis hem. Det fick hon naturligtvis och jag tror dom hade himla skoj. Eller rättare sagt jag vet att dom hade kul, fnitterbyttorna :) Hon är riktigt skön den andra lilla tjejen också. Ett riktigt busfrö, men hela tiden med glimten i ögat. De hittade vart vi hade lagt Idas tuggummin, sådana där "nyttiga" som tandläkare rekommenderar, och bad naturligtvis att få varsitt. Jag frågade den andra tjejen om hon fick tugga sånt mitt i veckan för sina föräldrar. OHJA! sa hon. Jag gör det hela tiden hemma. Sen viskade hon till Ida och trodde väl att jag inte hörde. - Jag har gömt ett paket i mitt rum som inte Mamma och Pappa vet om så jag kan ta i smyg. Sen fnissade hon. Ida såg på henne med stora ögon. Sen fnissade hon med. Busungar! :)